Ruvardag 6

Hm. Jag är otålig! Är skitdålig på att vänta! 
Tankarna kretsar ständigt kring äggen, om de har fäst eller inte. Planerar för tjuvtest men blir samtidigt trött på mig själv. Varför denna stress?
Skyller på läkaren. Han som utförde äp samt satte tillbaka mina emryon uttryckte "utifrån din ålder och hur väl dina ägg delat sig räknar vi med att du blir gravid, skulle bli väldigt förvånade annars". 
Så jävla onödigt att säga! Gör inte IVF för att det är roligt... Samtidigt som det så klart är kul att någon är positiv! 

Annars inget nytt. Känns som om mensen kan komma vilken minut som helst. 

Ruvardag 5

Dagarna går långsamt!

Brösten ömmar nåt så djävulskt och tröttheten hänger över mig. Som att vara gravid fast ändå inte, progesteronet som gör det. 

Kollade imorse i lådan med ägglossningstest (man skulle kunna bada bland alla stickor) om jag hade något graviditetstest, men icke. Ska försöka komma ihåg att beställa ikväll. 

Uppdatering

Blogg.se har strulat, har inte kunnat blogga alls, men nu verkar allt fungera igen.

Har hänt jättemycket sen sist. 
Den höjda dosen menopur fungerade utmärkt och jag har varit i Danmark och plockat ut 24 ägg! 
19 av dessa befruktades och 16 stycken delade sig som de skulle på dag två. På dag tre fick jag tillbaka två stycken perfekta 8-celliga ägg och 6 st blev nedfrysta. 

Nu väntar jag med spänning (lite väl stor) på resultatet. Ska testa nästa helg, alltså om en vecka. 

Första inlägget

Så startar jag en blogg. Mest som ventil, och för att minnas.
 
Resan mot ett barn började tidigt våren 2012. Sju inseminationer har genomförts, med ett missfall som resultat, resten minus.
 
Danmark har varit vår destination då vi använt oss av donerade spermier.
 
I början av detta året hoppade vi på IVF-tåget. Lättare sagt än gjort skulle det visa sig då få läkare ville hjälpa oss med de blodprover och ultraljud som behövs. Tillslut fick vi napp och för knappt en vecka sedan började jag, på cd 3, spruta med menopur 150ie.
 
Idag, på sprutdag 6, var det dags för första ultraljudet. Förväntansfull satte jag mig i bilen och körde 13 mil till den hjälpsamme läkaren. Väl i stolen blev han förvirrad. Det såg inte alls bra ut.
På vänster äggstock satt en cysta på 31mm och på den högra fanns inga äggblåsor att tala om. Att cystan kunde gjort så att äggblåsorna inte fick plats att växa kunde med andra ord inte förklara den högra äggstockens brist på aktivitet.
Behandlingen avbröts. Frågorna kvarstår. 
För cirka två veckor sedan var jag hos en annan gynekolog för att kolla så allt såg bra ut. Han kunde inte se något konstigt, inga cystor. När uppstod den? Vad händer nu?
 
Åkte tillbaka, grät i bilen och försökte bita ihop när jag kom till kontoret. Det gick inte. Tack o lov har jag världens bästa chef som förstår det mesta.
 
Nu invänta mens och försöka njuta av allt som inte har med behandlingar att göra.IV

RSS 2.0