ivf.blogg.se

När jag ser bilder från när hon var nyfödd kan jag inte fatta att det är samma barn då som nu. 

Vad man verkligen inte kände sitt nyfödda barn. 

När hon var 10 månader började hon gå. Från att ha suttit still reste hon sig upp och gick. Nu springer hon.

Får hon inte som hon vill blir hon som en ål, ner på golvet och beklagar sig med vrål. Fortfarande gulligt! Om ett tag kan vi återkomma om den saken... 

Är med i en föräldragrupp på fb. Där är nu flera gravida igen. Vet inte hur jag känner inför fler barn. Antar att vi snart måste ta ställning när frystiden för våra embryon går ut (2 år efter äggplock).

Funderar för övrigt att bli äggdonator. Vill verkligen då jag själv har två barn vi fått med hjälp av donator samt att jag fick ett så bra äggresultat, men själva processen tar emot. Massa gynundersökningar, hormoner och äggplock. Ska försöka sätta mig emot motståndet. Kommer återkomma om detta! 

Första steget är att kontakta Sahlgrenska. Det kan jag ju faktiskt göra direkt!

Helt galet! 

Allt har gått så bra, hon är världens mest lättsamma barn! 

Och tjock. Åhå vad tjock hon är! Och ljuvlig! 

Allt gick bra och lyckan är gränslös! 

Komsi komsi!!

Har sovit bra två nätter i rad så har fått helt ny energi, nu kan den stanna i magen lite till, inte mig emot ;-). 

Drömde inatt att jag födde en manet (!) som sedan utvecklade sig till en gullig liten pojke. 

Var hos barnmorskan igår. Bebben djupt fixerad (jo tack, känns obehagligt att cykla vilket det inte gjort innan) och trots svullna kroppsdelar och och en viktkurva som pekar rakt upp så har jag perfekt blodtryck (60 i undertryck) så hon trodde inte jag skulle drabbad av havandeskapsförgiftning. Skönt! (Var lite orolig när jag fick kraftig huvudvärk, berodde antagligen på värmen och därmed vätskebrist).

Hon sa även, endast efter att ha känt på magen och kollt sf-kurvan, att hon tror bebisen väger drygt 4 kg. Så går jag över två veckor så är det väl närmre 5kg... Hujedamig!

Men! Tänker att hon inte har några magiska ul-händer. Hon kan ju ha fel! Det visar sig! 

Nu ska jag sätta mig och fundera ut namn. Svårt att komma överens! Behöver lite nya idéer. Flicknamn är nog tjingat, värre med pojknamn.... 

Nu är jag inne på slutspurten av graviditeten. 

Allt är klart. Vi är redo! 

Jag längtar efter att få tillbaka min smärtfria kropp, för smärta sammanfattat denna resa ganska bra. Smärta (fysisk) och enorm lycka!! 

Och snart! Snart får jag träffa vår bebis!! Fortfarande overkligt! 

Nu är det inte roligt längre, smärtan gör mig utmattad! Ischias. 

Igår fick jag sjukskriva mig halva dagen och jag tror att det är så det kommer bli, mindre och mindre jobb. 

Annars är allt bra. Var hos bm i onsdags, bebisens hjärta lät utmärkt och magen växer som den ska (aningens större än medelkurvan). 

Ska bli spännande att höra vad tsh ligger på nu, hittills har jag inte kommit ner till önskvärda nivåer trots väldigt höjd levaxindos. (Men inget någon är orolig för). 

Bebisen har börjat hicka! Så gulligt! ❤️

Jag mår bra. Foglossning och ischias som gör mig gråtfärdig på kvällarna, men annars är allt som det ska! Bebisen tar plats i magen vilket gör det svårt att knyta skorna och att inte gå runt med ett leende på läpparna i stort sett hela tiden. 

Men jag längtar allt tills bebisen är på utsidan! 

Jag har blivit väldigt blödig. Jag klarar knappt av att jobba. Gråter i stort sett varje dag. Oftast utan att det gör något, men ibland vid helt fel tillfällen. Inte alls bra! Men är väl bara att vänja sig ;-)

Ska försöka uppdatera mer ofta. Nu kör mvc igång med allt vad det innebär med föräldragrupp och diverse mätningar. Det närmar sig! 

Var hemma från jobbet hela förra veckan och näsan är fortfarande som en kran, rinner och rinner. 

Mer långdraget pga graviditeten?

Annars mår jag bra. Pigg och glad! Men foglossning som gör att jag inte kan gå, knappt alls. Irriterande!! 

Bebisen möblerar om i magen flera gånger varje dag, väldigt mysigt och lite läskigt. 

Känns dock fortfarande väldigt abstrakt, trots att den ger sig till känna varje dag. 

Har fått börja använda amningskupor nu. Brösten är verkligen inte vad dem var, och det är väl lika bra att vänja sig vid det...

Annars mår jag väldigt bra! Tycker att det har blivit bättre med foglossningen. Jag börjar till och med tvivla på att det är det som är problemet. Bara värk i ena höften och ena skinkan. 

Är nöjd så länge det inte blir värre, ska ta upp det på mvc nästan gång jag ska dit (i mars). 

Problemet är bara att första barnet fortfarande kommer in till oss på nätterna. Inte ofta, men det händer. 

Och det hade ju varit mysigt att sova allihop tillsammans om det inte vore för första barnets vassa små fötter och viftande små armar. Man kan kalla honom vispen. . . 

Såg på Facebook att en kompis sålde sin spjälsäng, en sådan som man kan ta bort ena sidan på och ställa intill den stora sängen. Samsovning men ändå bredvid. Perfekt! 

Sagt och gjort så hämtade vi den, kom hem och insåg att det är exakt en likadan som vi reda har. Exakt. Bara annan färg. 

Klart man kan skruva bort ena långsidan på de flesta spjälsängen om man vara tänker till lite ;-). 

Så nu har vi två!

Men det gör inget, ena ger vi bort till en för mig kär person så båda kommer komma till användning! 

Någon som vill ha eller känner någon som vill ha? 

Skulle vara smidigast om dem kan hämtas (Gbg). 

Höll en föreläsning om ångest nu ikväll och drabbades lägligt av min för tillfället kallade "levaxinångest" när jag kom hem (hjärtklappning och sömnlöshet). 

Bebisen har börjat sparka!! Snackar inte om nåt "bubbel" utan det känns som om den gör kullerbyttor, den har buffat och haft sig flera gånger under dagen. Så fantastisk och tveklös känsla! Mer sånt! 

Lite osammanhängande inlägg kan tyckas, men det fyllde sin funktion. Gäsp och godnatt! 

Har förresten massa ägglossningstest att ge bort, men återkommer om det. Påminn mig annars! 

Allt såg utmärkt ut och bebisen viftade för fullt!

Är så lättad! 

Lilla livet!